- tolka mig hur ni vill, bara ni gör det på ett roligt sätt
we should just freakout (freakout already)!
Dag 14 - en helt annan lista. Det var "det här har jag på mig" idag igen, så skiter i den och slänger ihop några svar om året som gott. Det är ju trots allt nyårsafton idag. Jag är taggad på 2011.
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Livet består ju alltid av en massa "första", så även detta år. Skrev till exempel tenta i 5 h för första gången.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Oj, minns knappt om jag hade några. Skulle försöka vara lite nyttigare. Det höll i ca 10 månader.
Nu snackar vi inte hypernyttig, utan bara sådär lagom. Sen oktober har det gått utför. 10 månader är bättre än inga alls.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Inte någon som jag är nära vän med, nej. Bara sånna jag vet vilka dom är. Ni vet hur det är..
4. Dog någon som stod dig nära? Nej, och det tackar jag Gud för!
5. Vilka länder besökte du? Turkiet och Österrike (viktig fakta: jag fick inga konstiga sjukdomar på någon av resorna) 6. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011? Inte som jag kommer på. Bara saker jag vill sakna 2011 som jag haft i år. Typ: all ångest inför skolan (plugga bättre),
min mage som har växt till dig och all negativ energi. Justja, nu på slutet har jag saknat några människor. Det vore fint
om allt kunde bli som det var.
7. Vilka datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? Jag är värdelös på datum, veckor och år, så kan inte ens skilja på vad som hände vilket år. Därför blir det inga speciella
datum, utan bara vissa händelser.
8. Vad var din största framgång 2010? Att jag klarade av natur. Tog mig in på universitetet och dessutom har klarat mig där riktigt bra (hittills). Känner mig lite
stolt att jag faktiskt är på väg någonstans i livet.
9. Största misstaget? Att förlora min bästa vän. Utan tvekan.
10. Har du varit mycket sjuk? Beror på om sjuk i huvudet räknas? Men ja, lite snorunge har jag allt varit.
11. Bästa köpet? iPhone och Macbook (JA, jag är en nörd)
12. Vad spenderade du mest pengar på? Måste säga svaret på 11:an här. Och det ångrar jag fan inte.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Jag spelar basket igen. HALLÅ? Lyckligaste tjejen. Sen har jag hittat två ny vänner, som alltid lyckas få mig att le.
Det är värdefullt det!
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010? Men hjälp! Samma skit här som tidigare, inte kommer jag ihåg vilket år jag lyssnade på vilken låt. Bra musik är alltid bra,
alla år. The Kooks har levererat, det är ett som är säkert.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? På det stora hela: gladare. Mycket gladare.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Visat uppskattning till mina nära och kära. Alla gör för lite sånt. Sprid kärlek!
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ehm... Kunde kanske ha dragit ner på godiset. Det är ju så gott, hur gör man? Hehe.
18. Blev du kär under 2010? Konstig fråga. Det hanns nog med några gånger, ja. 19. Hur många one night stands? HEHEHEHEHE!
20. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Tycker Plain White T's sjunger det så bra: "Hate is a strong word, but I really really really don't like you".
Man ska inte hata. För sin egen skull. Massa jobbigt bara. Älska din fiende! Sen att jag inte lever som jag
lär, det hör inte hit, va? Jag ogillar någon. Anser det befogat.
21. Bästa boken du läste i år? Katarina Wennstam - Smuts
22. Något du önskade dig och fick? Ett fint år.
23. Något du önskade dig men inte fick? En förklaring.
24. Årets bästa film? Inception gick hem. Det gjorde Despicable me också.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010? Satt oförstående på matteföreläsning med Erland, åt en stor chokladboll och spelade basket.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Vad spelar det för roll? Inte så att det går att ändra på direkt. 27. Vad fick dig att må bra? Studenten (delvis). Sommaren. Basketen. Alla underbara människor. Allt allt allt! Musiken också, kanske.
28. Vem saknade du? Första 8 månaderna: typ ingen. Senaste 4: alla mina vänner här hemma (och Umeå). Min familj. Ja, Arvidsjaur!
29. Lärt känna nya människor? Har jag? JA DET HAR JAG! Åh hujedamig. Flyttar man till en ny stad, börjar i en klass med ca 60 elever och spelar i ett
nytt lag blir det en del. Tacksam. Det är vad jag är! Galet.
30. Kommer du komma ihåg år 2010? Ända tills jag blir gammal och grå och glömmer vad jag själv heter. Jag kommer kanske inte komma ihåg att det var
2010 som just den grejen eller den låten var inne men ändå, jag kommer komma ihåg det!
Nu ska jag leva livet dom sista timmarna av 2010. Om ni inte får nått sms av mig ikväll får ni det här: GOTT NYTT ÅR. Låt 2011 rocka. Inga hämningar!
...har varit en galen vecka. Idag är det torsdag. Så den är snart slut. Ska försöka ta till vara på det sista av den.
Två gånger har jag varit nere i hallen och skjutit av mig lite basketlängtan. Jag borde ha pluggat massor. Det har jag gjort. Korta stunder. Färdigställt 10 skisser (tror jag), vilket innebär att det inte är så många kvar. Har räknat en hel del matte. Förstår allt ur ena boken. Nu är det bara min gamla vän Calculus kvar. Vi kom ju överens till slut inför förra tentan. Så det kanske kan gå den här gången också. Den här veckan insåg jag också att jag glömt anmäla mig till tentan. Inte okej. Eh.. Igår hade vi syjunta. Skulle vara duktig och sticka min egna mössa. Det gick sådär. Mitt tålamod tog slut efter det att jag rev upp allt en tredje gång och det ändå inte blev bra. Stickning är inte min grej...det heller. En trevlig kväll med två kära vänner iallafall. Inte att spotta åt.
Imorgon är det nyårsafton. Jag tänker sitta inne och plugga. Har jag tur unnar jag mig att gå ut på tolvslaget. Taggen är i botten efter veckans små bakslag. Tänker sätta mattetentan. Orkar inte omtenta. Nyår är inte värd en omtenta. Lyckas ni övertala mig är jag tacksam. Ska nog tidigarelägga min resa till kusten också. Till söndag. Så får jag en riktig pluggdag i skolan på måndag. Välbehövligt.
Slutsats: en vecka då jag har insett en hel del värdefulla saker. Det har varit en lärorik vecka. Calculus vill att jag ska räkna lite nu, så jag ska faktiskt ta och gör det.
whenever you tell me I'm pretty, that's when the hunger really hits me
Dag 12 - i min handväska
Inte tusan använder jag handväska. Det händer aldrig. Så jag berättar vad jag har i ryggsäcken istället. Nu råkar det vara så att jag har två olika ryggsäckar, för olika tillfällen. Tar båda.
Ryggsäck 1 - skolan
Först och främst ligger alltid mina matteböcker där i. Eftersom jag aldrig tar upp dom för att plugga. Calculus och LAY. Ständigt gör dom sig påminda genom att väga ett ton. Minst. En del anteckningsblock trängs där inne också. Närmare bestämt tre. I värsta fall har jag en mapp (format A3) innehållande två skissblock och en massa lösa papper inmosat där inne också. På botten ligger en massa skrot. En miniräknare (som jag inte ens får använda). Ett märke från björnbrunsten. Gem som har fallit ur. Och såklart mitt knökfulla pennskrin. Jag orkar inte städa. Allt får ligga kvar. I det yttre facket har jag tryckt ner mina andra pennor, som inte ryms i pennskrinet. Till konstnärlig träning. Dessa är svindyra och jag vågar knappt rita med dom. En liten drös värdefulla pennor alltså. Min ryggsäck väger alltid för mycket. Nästan så att jag inte vill ta den på ryggen varje morgon.
Ryggsäck 2 - träning
Träningsväskan är betydligt lättare. Den väger så lite att jag varje gång jag svingar den över huvudet tror att jag har glömt nått. En basketboll. Ett par skor. Ett fotskydd, sen min klantiga incident med domaren. En vattenflaska. Och numer har mamma försett mig med diverse sjukvårdsgrejer. Jag vet inte vad det ska betyda? Tre tejprullar. En ispåse. En binda. Plåster. Värktabletter. Salt (mot kramp, inte för att salta maten). Haha. Känns stabilt. Nu kan vad som helst få hända mig! Inte för att det kommer göra det. Hade inte tänkt skada mig nått mer den här säsongen..
Jag är inte syskonlös. Äger en lillasyster. Sen 15 år tillbaka. Har hon funnits alltså. Som alla syskon har vi våra duster. Not. Det var ett tag sen vi bråkade (tror jag?). Vi har nog alltid kommit rätt bra överens, skulle jag vilja påstå. Vilket är skönt. Visst, vi slet väl i varandras hår när vi var yngre. Men man växer liksom ifrån sånt..
Det är milsvidder mellan oss. Inte ett dugg lika. Jag älskar att fiska. Har alltid gjort. Och min lillasyster vill vara som mig (kanske). Hon är mycket. Men någon fiskare är hon ta mig tusan inte. När vi var små ville hon också ha en fiskeväst. Klart hon fick det. På fisketuren ledsnade hon och drog fram ett läppstift ur fickan där fiskedragen skulle ha legat. That's her spirit! Inte ens i utseendet är vi särskilt lika varandra, kan jag tycka. Inte samma ögon- eller hårfärg. Vad spelar det för roll? Vi har samma blod inom oss ändå!
take your shirt off, twist it in the air like a motherfucking helicopter
Dag 10 - det här hade jag på mig idag
Eftersom jag inte tog mig upp ur sängen förrän 1400 har jag inte haft på mig särskilt mycket alls idag. Jag resonerar såhär: jag har nu duschat bort alla hårspray-rester från igår och klätt på mig.
Dagens outfit:
Trosor, pieces
BH
Mörka jeans
Militärgrön tröja
Sockar, inga alls, därav iskalla tår
Inget märkvärdigt. Inget ni behöver jubla över. Inget ni behöver springa till affären för att köpa. Bara acceptera att det är min stil idag. Jag bär upp det hela med ett trött, lite hängigt ansikte. Leendena smiter fram, genom all trötthet. Underbart lov. UNDERBART!
chased down all my demons, I've seen you do the same
Dag 9 - min tro
Näpp, jag tror inte på Gud. Nu ljög jag. Jag vet inte om jag tror på något större än mänskligheten. Men jag vet att jag inte tillber det (särskilt ofta, haha). Vem har inte bett en bön nån gång i panik liksom? Jag har.
Däremot tror jag stenhårt på att man mår bättre i kroppen om man får i sig mycket C-vitamin. Egentligen vet jag inte varför jag har fått för mig det. Ni vet, C-vitamin är en antioxidant. Som förhindrar att saker rostar (orkar inte förklara). Det borde alltså vara så att det hjälper till att vår kropp inte "rostar". Fattar ni? Och man får fräschare kropp när man blir gammal. Inte för att jag vet om det är så, men jag tror!
Folk säger att jag tänker på konstiga saker. Jag är nästan beredd att hålla med..
Hujedamig för att välja ett ögonblick. Jag har bestämt mig. Studenten. Det ögonblicket då jag klev ut på trappan. När friheten slog emot mig. Just då insåg jag nog inte hur mycket jag skulle sakna tiden före den stunden. Just när jag stod där, tillsammans med alla andra lyckliga studenter var jag, precis som dom, lycklig. Äntligen skulle jag slippa gå till skolan varje dag. Jag skulle också slippa träffa alla i klassen varje dag. Detta är inte något jag vill slippa. Nu går jag till en annan skola varje dag. Jag träffar andra klasskamrater varje dag. Det är inget att spotta åt! Och om några år kommer ett nytt ögonblick, då jag lämnar allt det här bakom mig. Då kommer ingen ny skola. Inga nya klasskamrater. Ingen varm omfamning. Arbetslivet väntar. Verkligheten. Dit längtar jag inte särskilt mycket. Inte än. Men om 4 år vet jag att det ögonblicket kommer vara lika efterlängtat som studenten var. Och saknaden kommer vara lika stor när jag tittar tillbaka på universitetstiden som den är efter gymnasiet. Ögonblicket kommer vara lika bitterljuvt. Men jag kommer iallafall vara medveten om det i stunden, för jag har upplevt det förr.
Just, det är julafton idag. God jul, ska man väl säga!
Jag hade tänkt vara ärlig på den här punkten. Inte för att jag inte varit det innan eller så, men lite extra nu. För att det snart är jul. För ett tag sedan förlorade jag min bästa vän. Hon var en sån där som alla borde ha. Vi var galet lika varandra. Kom bra överens och allt det där. Ja, nu är vi inte vänner längre. Varför kan jag inte svara på. Den lotten faller på henne. Det tog hårt att förlora henne. Men jag kan ärligt säga (utan att ljuga för varken er eller mig själv) att jag har glömt det nu. Allt. Smärtan. Och all skit. Det enda jag kommer ihåg är våra fina stunder ihop. Jag anser att det är så det ska vara. Hoppas bara att hon minns mig på samma sätt. Tänker inte snacka skit om henne. Det är ingen människa värd. Jag saknar dig!
Självklart har jag bästa vänner. Det går inte att komma ifrån. Vänner som ställer upp och finns där dygnet runt. Och som jag ställer upp för. Tänker inte, och behöver inte, namnge några. Dom som vet med sig att dom ställer upp får ta åt sig. Ni andra, ta åt er ni också, för ni är någon annans bästa vän, det är jag säker på!
Jag är evigt tacksam för allt ni någonsin gjort för mig, det ska ni veta. Hoppas allt går bra i framtiden. Förhoppningsvis får jag dela den med er, men i vissa fall blir det inte så. Då kliver jag tillbaka och låter livet ha sin gång. Ta hand om er vänskap, den är det viktigaste ni någonsin kommer äga. Vänta inte tills ni förlorat den med att inse det, för då kan det vara för sent. Ni talar med någon som har erfarenhet på den punkten..
it's my life, it's now or never, I ain't gonna live forever
Dag 6 - min dag
Min dag skulle precis som alla andra dagar bestå av plugg, basket och en del andra nyttigheter. Precis som alla andra dagar har jag inte alls följt schemat.
Steg upp 0700 för att skjutsa mamma på jobbet. Det är det enda jag gjort som jag faktiskt skulle göra. Kom hem. Kröp tillbaka in under täcket. Slog igång bumbibjörnarna. Somnade om nästan direkt. Fortsatte drömma om bumbibjörnar (jag var en själv). Vi körde skoter i drömmen. Det var grymt. Är det normalt att fortsätta drömma om filmen man ser förresten? Jag har nämligen ett alternativt slut på Toy Story 3 också... Nåväl. Sov alldeles för länge för mitt eget bästa. Tog mig äntligen upp. Började faktiskt plugga. Matte. Försökte på ett tal. Klarade det inte. Gav upp. Kastade undan matteböckerna. Hjälpte pappa att handla. Funderade på att börja om med matten. Sket i det. Drog igång en rulle. Salt. Helt okej. Mormor kom. Vi åt middag. Spelade lite olika sällskapsspel. Sen slängde sig hela familjen i soffan, och jag med den. Nu ligger jag här. I sängen. Redo att sova. Och min dag håller på att ta slut. Justja, jag har varvat allt detta med att facebooka, äta kakor och godis, också har jag gjort en ansiktsmask också. Nu mår jag mest illa. Av godiset. Det är ändå jul. Mitt andra liv ska jag ta tag i efteråt. På mellandagarna. Yeah right, Malin. Lycka till, bruden!
what is love? oh baby, don't hurt me, don't hurt me no more
Dag 5 - vad är kärlek? (Amanda, det här är för dig)
Kärlek är när Agnes får syn på enhörningen. Ja, jag pratar om Despicable me. Åh. Bästa filmen på ett bra tag. Och när hon får syn på enhörningen. Hahaha. Spana in det!
Ja, okej. Det där är kanske inte riktig kärlek. Tvättäkta kärlek är när man är beredd att dela allt med någon. Både fint och fult. Glatt och sorgligt. Ni fattar. Liksom total hängivenhet. Äkta kärlek handlar också om respekt. Och ödmjukhet. Jo, där har ni vad kärlek betyder för mig. Men, jag gillar Agnes reaktion. Hon är typ det gulligaste. Även om det inte är kärlek. Var tvungen att dela det med er.
Just nu lever jag i rädsla. Varje natt somnar jag rädd. Den jag är rädd för är mig själv. Jag har alltid legat helt stilla när jag sover. På senare tid lever jag om på nätterna. Stökar runt. Också somnar jag alltid ifrån att släcka lampan. Här på Åsgatan blir min lampa skållhet. Vaknade här om natten av att det brände på mitt finger. Jo ni, det är ingen bra idé att försöka släcka en het lampa i sömnen. Numer stoltserar jag med en blåsa på långfingret. Tusan också. Ha respekt för lampor. Det får bli ett viktigt budskap!
Det är jullov och jag har spenderat två timmar om dagen på Gielas. Idag gick det snuskigt bra, om jag får säga det själv. Lär ha träningsvärk i högerarmen några dagar nu. Men för att citera någon jag känner: "Jag är en kämpe". Eller, jag låtsas att jag är, också går jag tillbak till hallen imorgon. Då står försvar på schemat. Mums. Time to get this fat ass moving! Tjohipp!
Och justja, gårkvällen levererade. Jag var aldrig orolig!
Nu kastar jag den där listan i soporna. Himla ointressant. Haha.
Gissa vart jag sitter? På Åsgatan. Myser snart ihjäl mig. Den största t-shirten är på. Jag har tagit ett alldeles för varmt bad. Varit i hallen 2 timmar och svettats. Rackarns vad bra det känns i hjärtat nu.
Kvällen kommer präglas av lite äkta natur-kärlek. Vi återförenas (även om det kommer saknas vissa delar). Jag ser fram emot det. Att bara känna sig som hemma. Det brukar alltid vara roligt, och jag tror inte att ikväll kommer bli något undantag. Jag är laddad. Hoppas resterande naturare är det också.
it's just the way it goes, we're the dreaming people
Dag 4 - det här åt jag idag
Åh. Min kost har varit onyttig idag. Värre än vanligt. Följande har slunkit ner: en filtallrik, och choklad. Mättande. Nått annat har jag rent ut sagt inte hunnit med. Ska försöka trycka i mig lite middag iallafall. Köttbullar. För inte blir man då mätt på saliv (det är det jag har provat idag). Saliv-diet. Smaklöst. Inte mättande. Nej, köttbullar får det bli!
Utan att hänga ut mina föräldrar alldeles för mycket ska ni få höra lite. Ytterst lite. Skulle nog vilja säga att jag är en blandning av mina föräldrars personligheter. En salig mix av båda. Det är fint.
Mamma, en basketspelande Luleå-bo (fd) som har städmani (no offense, men det är rätt skönt att slippa det när man bor själv). Hon är rar. Lagar galet god mat och tar hand om mig & min syster på bästa tänkbara sätt. Världens snällaste!
Pappa, den typiska norrbottningen. Tror jag. Han fiskar. Han jagar. Han...kör inte så mycket skoter, men ändå. Dessutom är han kock. Vilket jag älskar. Att få äta hans mat, när jag är van studentmat (fast justja, jag äter ju mamma och pappas mat varje dag, hehe), är helt underbart. Även om han är lite av en mupp ibland, så gillar jag honom.
Vad mer ska jag säga? Det går inte en dag utan att jag är tacksam för allt dom gjort för mig. Allt dom lärt mig. Hela baletten.
Tack mamma! Tack pappa! Jag ska ge igen allt ni gett mig. Så småningom.
because the greatest love of all, is happening to me
Dag 2 - min första kärlek
Jag har funderat kring det här hela dagen. Det är inte ett lätt beslut. Kruxet är inte att välja vilken man som var min första kärlek, utan om jag ska välja honom eller basket. För nån annan kärlek har jag nog inte haft. För grejens skull tar jag mannen.
Min första kärlek var inte min första pojkvän. För när jag hade mitt första "förhållande" var jag alldeles för liten för att veta vad kärlek innebar. Därför kom första kärleken lite senare. Insläntrande på ett bananskal. Han blev aldrig min pojkvän. Inte på riktigt iallafall. Ni vet hur det är. Människor passar inte alltid ihop. Men oj, som jag gillade honom. Töntigt, tycker jag såhär några år senare. Han var inte den människa jag först trodde han var och jag gick vidare. Kastade mig in i nya kärlekar. För den första innebär inte nödvändigtvis den största. Dom efter honom har varit människor som är betydligt bättre personer. Människor som jag inte ångrar en sekund. Jag tittar tillbaka på det, och ler. Tackar ödmjukast för att ni valde just mig. För att jag fick bli eran ett tag. Också önskar jag er lycka till i framtiden.
Eh. Ja, det får duga. Mer än så tänker jag inte avslöja. Man måste ha hemligheter, annars är man inte intressant.
some people wait a lifetime for a moment like this
Det känns i mina fingrar att idag är en bra dag. Slutuppgiften är klar, så jag har inget plugg som ligger och trycker i panik. Egentligne gör nog matten det, men jag ignorerar det ett tag till. Ska glida till skolan så småningom, och göra lite nytta. Först ska jag slappna av till en film.
Som om det inte vore nog med att skolan går bra är jag frisk. Ikväll är det match. Mot Höken. Hemmamatch. I division 2. Jag hade tänkt ta revansch. Sist gick det ju inte särskilt bra. Det kommer det göra ikväll. Eller ja, jag tänker iallafall spela hela matchen! Ni ska få en uppdatering om hur det gick. Först får ni ha en bra dag, det tänker jag ha!
Malin Kristina Hägg, det är jag. Tilltalsnamn Malin. Betona det hur ni vill, jag bryr mig inte. Hade aldrig haft ett smeknamn, tills jag flyttade till Luleå. Vilka dessa är viskar jag tyst om, jag trivdes så bra utan.
Förmodligen finns det en massa attribut som beskriver mig på ett korrekt sätt. Jag är lite av allt, istället för mycket av något. Det känns bättre så. Att vara lite ombytlig.
I 18,5 år bodde jag i Arvidsjaur. Ett samhälle i inlandet. Inget märkvärdigt för omvärlden. Underbart för mig. Alldeles lagom. Och det ska ju vara det bästa, eller hur? Efter alla år i ett litet samhälle flyttade jag till en liten stad. Luleå. Säger jag att jag inte trivs ljuger jag. Visst, det finns dagar då jag längtar hem. Och det finns dagar då jag önskade att jag bott här hela livet. Tiden efter den 16 augusti 2010 har varit en ytterst bra tid. Jag har tagit på mig basketskorna och matchlinnet (om än det är andra färger och andra människor vid min sida så är det samma lycka i mitt hjärta) igen. Jag har lärt känna människor som har kommit att betyda en hel del. Jag har blivit van stadsstressen. Jag har utvecklats som människa. Om det är till det sämre eller bättre, det är upp till andra att avgöra.
2010 tog jag studenten. Trodde aldrig det skulle hända. NA3 hjälpte mig genom 3 år. 3 år av matte. Av fysik. Av tårar. Och av glädje. Ansökte till universitet. Tog mig in. Hoppade på tåget mot att bli civil ingenjör. I freaking did it! Ångrar mig inte en sekund. Nu ligger jag här, har klarat mina två första tentor, ska spela basket i division 2 imorgon, har nästan skissat klart slutuppgiften i min nuvarande kurs, ska snart laga lunch, cykla till skolan för matteföreläsning. Livet kunde vara sämre, men andra ord.
Vad mer? Jag lyssnar på musik. Kanske lite för mycket. Om det är möjligt. Just nu blir det en del The Kooks. Lite skönt gung för att låta hjärnan slappna av. Och jag är rädd för katter. Katter, att tugga på saker man inte ska äta på och en gnutta höjdrädd. Att vissa kallar mig för mupp kan jag inte förstå. Inte i min vildaste fantasi kan jag tycka att det ordet beskriver mig. Nej. Där sätter jag ner foten.
Där har ni mig. Svart på grisrosa. Take it or leave it! Välkomna med åsikter. Har jag glömt något smaskigt? Hoho!
I may say it's your fault, cause I know you could have done more
Ikväll har jag tränat. Det var lite på liv och död. Okej, nu överdrev jag. Alla vet att det är farligt att träna när man är sjuk. Även jag. Alla vet att det är svårt att låta bli att träna när man är sjuk. Speciellt jag. Nu sitter jag här. Svettig. Lite hostig. Underbart trött i kroppen. Det gick bra. Jag överlevde. Great success.
Funderar på att göra en sån där lam lista. Går ut på att man ska skriva olika saker varje dag. I 30 dagar. Har aldrig i hela mitt liv gjort någon slags lista överhuvudtaget. Det är snart dags, känner jag. Börjar imorgon, också tar vi det i land, tillsammans. Lägger ut den i förväg. Välj vilka dagar ni läser (LÄS ALLA)!
dag 1 – presentera mig själv. dag 2 – min första kärlek. dag 3 – mina föräldrar. dag 4 – det här åt jag idag. dag 5 – vad är kärlek. dag 6 – min dag. dag 7 – min bästa vän. dag 8 – ett ögonblick. dag 9 – min tro. dag 10 – det här hade jag på mig idag. dag 11 – mina syskon. dag 12 – i min handväska. dag 13 – den här veckan. dag 14 – vad hade jag på mig idag. dag 15 – mina drömmar. dag 16 – min första kyss. dag 17 – mitt favoritminne. dag 18 – min favoritfödelsedag. dag 19 – detta ångrar jag. dag 20 – den här månaden. dag 21 – ett annat ögonblick. dag 22 – det här upprör mig. dag 23 – det här får mig att må bättre. dag 24 – det här får mig att gråta. dag 25 – en första. dag 26 – dina rädslor. dag 27 – min favoritplats. dag 28 – det här saknar jag. dag 29 – mina ambitioner. dag 30 – ett sista ögonblick.
Att uppleva sin första hostfria natt efter en hel drös av hostahostahosta är lite som att kissa när blåsan håller på att sprängas. Eller som att höra ljudet av en iskall cola (och dessutom veta att den faktiskt tillhör en själv) när det känns som öken i munnen. Det är som att vakna supertrött och upptäcka att man får somna om. Det är underbart.
Jag har varit med om detta inatt. Varit utan hosta, alltså. Lika skönt varje gång. Mitt huvud känns piggare idag. Som om jag faktiskt kan tänka med det. Jag har bara snor i ena näsborren, istället för i båda. Så jag är längre ingen äkta snorunge. Inget att vara bitter över. Med andra ord är jag snart frisk. Hoppas på träning imorgon, så kanske jag får spela nån match till veckan. Vore lite awesome faktiskt. Revanschera sen den där stukningen. Haha!
Picasso sa en gång att man måste kunna rita ett rakt sträck. Jag inser nu, när jag suttit och skissat i några timmar att han har väldigt rätt. Inget av det jag hittills lyckats färdigställa ser riktigt bra ut, men det får duga. Jag kan inte bättre än så.
Vi läser konstnärlig träning. Det går ut på att skissa. Proportioner och sånt. 17 skisser ska lämnas in i början av januari. Och en nästa vecka. Jag är klar med en. Av dessa 17. Därför tänkte jag att ni kan få följa mig i mitt skissande. När jag är klar med nått, får ni se en bild på det. Vare sig jag är nöjd med det eller inte.
Oj, råkade visst hålla kameran lite snett. Så snett ritar jag faktiskt inte. Om det inte syns är det en korridor. Målet med uppgiften var att det ska synas vart vi suttit. Jag hoppas att det gör det, så kanske jag inte får så mycket retur på den.
Just ja, jag fotade en fågel imorse. Det konstnärliga bara flödar. Känns bra att göra lite nytta när man är sjuk. Och har man ändå fåglarna just utanför dörren är det väl lika bra att knäppa några bilder. Jag är nöjd.
Jag är en människa med för mycket energi. Vissa dagar. Andra dagar, som idag, har jag ingen energi alls. Den är som bortblåst. Det är dagar som idag jag skulle behövt min energi. Listan på saker som ska göras är aplång. Och här ligger jag. Nerbäddad i sängen. Helt nyvaken. En timmes powernap. Jag är för övrigt inne på min femte C-vitamin. Fem tabletter. Ska man kurera sig är det lika bra att göra det ordentligt. Tänkte därför trycka i mig några till.
Håller på att gå i taket. Det funkar inte för mig att vara sjuk. Tycker alldeles för synd om mig själv. Vill bara ligga i sängen. Inte tusan får jag nått vettigt gjort när min hals och mina öron kliar. Beundrar dom som kan ignorera det! Jag är nog en mes. Det är smällar man får ta. Man kan ju inte vara allt på samma gång. Jag är nöjd att jag är något överhuvudtaget.
Det är dags för sjätte tabletten, andra skålen russin (blir man dålig i magen av russin???), några timmar till i sängen. Det blir bra det här. Jag är på benen imorgon igen. Det är jag säker på! Som om det inte räcker med att jag är krasslig har jag dessutom sett alla avsnitt av Mysteriet på Greveholm. Funderar på att börja om, igen. Så blir det.
saturday I love you like gold, not like the monday you'll pass like a ghost
I lördags hade jag en ytterst bra dag. Och kväll. Och natt. Bjuder på receptet:
Att värma upp med basket är en god idé. Nå maxgränsen tillsammans med Johnossi på Kulturens hus. Förfesta som en galning, fastän du redan passerat maxgränsen. Hoppa så du har träningsvärk i hela kroppen (OBS! Detta gäller inte mig). Kom på ursäkter för att få dricka mer (en konstig lek, funkade för oss). När det snurrar i din skalle: gå på krogen. På vägen till krogen bör du (ni):
1. Hoppa nerför hela trappen (i ett hopp). Missa landningen. Krasha knät. Skutta vidare ändå!
2. Leka lite i snön.
3. Prata med alla främlingar ni ser, så det tar 10 år till krogen.
När ni äntligen kommer fram kommer ni vara törstiga. DRICK MER. Dansa tills ni stupar. Umgås med allt och alla. Lev livet. Klockan 0300 stänger krogen. Av taktik går man till efterfestlokalerna 0245. Sagt och gjort. Mackor. Julmust. Sen är man nöjd. Då kan man gå ut. Leka lite mer i snön. Några snöänglar. Det vanliga, ni vet. Efter det är du redo att sova. Big time. Konsekvenserna av dina handlingar får du ta itu med på söndagen.
Den viktigaste punkten av alla återstår dock: dokumentera hela kalaset, så har du nått att skratta åt när du vill slita skallen av dig på söndagen. Tyvärr hängde vår kamera bara med på förfesten. Sen blev det inget av. Och att döma av bilderna, var det nog bäst så.
Som ni ser hade jag två kvinnor vid min sida. Som förgyllde det hela ännu mer. Helt värd lördag. Inte lika värd söndag. Det problemet tog jag hand om, så det är som bortblåst. Jag är lycklig. Som har fina vänner som tar hand om mig, både lördag som söndag. Alla dagar i veckan. EHEY! Nu spöar vi skiten ur livet. Let's have some freaking fun!
Tomten, jag vill ha en riktig jul, en sån som man har när man är liten!
Att vårt julbak spårade förvånar mig inte ett smack. Istället för att rulla lussekatter hade vi mjölkrig. Och istället för att använda kavel till pepparkakorna plockade vi fram vodkaflaskan och kavlade på. Man får ta vad man har. Helt enkelt. Det där mjölkriget.. Min lägenhet var lika grisig som plåten med pepparkakor här nere....
Men ack så gott fikat blev! Pepparkakor. Lussekatter. Knäck. Och fudge. Underbart. L to the ycka! Mycket mer finns nog inte att tillägga. Jo! Efter baket tog jag en tops i örat. Ut följde en hög av mjöl. Det gick vilt till! Därför bjuder jag på några bilder. Alla pekar åt samma håll: fikat blev gott och jag vann kriget. HOHO!
Det har hänt en del annat sen sist också. Jag har målat av en man. Naken dessutom. Han var naken. Inte jag. Näpp. Hah. Det var...spännande. En ny upplevelse liksom. Inget speciellt. Kul bara. Och lite genant. Får ni chansen borde ni prova. Något man borde ha gjort. Om det är sånt man brinner för!