tjejensomkanmenintevill

Hujedamig för att välja ett ögonblick. Jag har bestämt mig. Studenten. Det ögonblicket då jag klev ut på trappan. När friheten slog emot mig. Just då insåg jag nog inte hur mycket jag skulle sakna tiden före den stunden. Just när jag stod där, tillsammans med alla andra lyckliga studenter var jag, precis som dom, lycklig. Äntligen skulle jag slippa gå till skolan varje dag. Jag skulle också slippa träffa alla i klassen varje dag.  Detta är inte något jag vill slippa. Nu går jag till en annan skola varje dag. Jag träffar andra klasskamrater varje dag. Det är inget att spotta åt! Och om några år kommer ett nytt ögonblick, då jag lämnar allt det här bakom mig. Då kommer ingen ny skola. Inga nya klasskamrater. Ingen varm omfamning. Arbetslivet väntar. Verkligheten. Dit längtar jag inte särskilt mycket. Inte än. Men om 4 år vet jag att det ögonblicket kommer vara lika efterlängtat som studenten var. Och saknaden kommer vara lika stor när jag tittar tillbaka på universitetstiden som den är efter gymnasiet. Ögonblicket kommer vara lika bitterljuvt. Men jag kommer iallafall vara medveten om det i stunden, för jag har upplevt det förr. 

Just, det är julafton idag. God jul, ska man väl säga!