tjejensomkanmenintevill

Malin Kristina Hägg, det är jag. Tilltalsnamn Malin. Betona det hur ni vill, jag bryr mig inte. Hade aldrig haft ett smeknamn, tills jag flyttade till Luleå. Vilka dessa är viskar jag tyst om, jag trivdes så bra utan. 

Förmodligen finns det en massa attribut som beskriver mig på ett korrekt sätt. Jag är lite av allt, istället för mycket av något. Det känns bättre så. Att vara lite ombytlig. 

I 18,5 år bodde jag i Arvidsjaur. Ett samhälle i inlandet. Inget märkvärdigt för omvärlden. Underbart för mig. Alldeles lagom. Och det ska ju vara det bästa, eller hur? Efter alla år i ett litet samhälle flyttade jag till en liten stad. Luleå. Säger jag att jag inte trivs ljuger jag. Visst, det finns dagar då jag längtar hem. Och det finns dagar då jag önskade att jag bott här hela livet. Tiden efter den 16 augusti 2010 har varit en ytterst bra tid. Jag har tagit på mig basketskorna och matchlinnet (om än det är andra färger och andra människor vid min sida så är det samma lycka i mitt hjärta) igen. Jag har lärt känna människor som har kommit att betyda en hel del. Jag har blivit van stadsstressen. Jag har utvecklats som människa. Om det är till det sämre eller bättre, det är upp till andra att avgöra. 

2010 tog jag studenten. Trodde aldrig det skulle hända. NA3 hjälpte mig genom 3 år. 3 år av matte. Av fysik. Av tårar. Och av glädje. Ansökte till universitet. Tog mig in. Hoppade på tåget mot att bli civil ingenjör. I freaking did it! Ångrar mig inte en sekund. Nu ligger jag här, har klarat mina två första tentor, ska spela basket i division 2 imorgon, har nästan skissat klart slutuppgiften i min nuvarande kurs, ska snart laga lunch, cykla till skolan för matteföreläsning. Livet kunde vara sämre, men andra ord.

Vad mer? Jag lyssnar på musik. Kanske lite för mycket. Om det är möjligt. Just nu blir det en del The Kooks. Lite skönt gung för att låta hjärnan slappna av. Och jag är rädd för katter. Katter, att tugga på saker man inte ska äta på och en gnutta höjdrädd. Att vissa kallar mig för mupp kan jag inte förstå. Inte i min vildaste fantasi kan jag tycka att det ordet beskriver mig. Nej. Där sätter jag ner foten. 

Där har ni mig. Svart på grisrosa. Take it or leave it! Välkomna med åsikter. Har jag glömt något smaskigt? Hoho!