tjejensomkanmenintevill

Jag hade tänkt vara ärlig på den här punkten. Inte för att jag inte varit det innan eller så, men lite extra nu. För att det snart är jul. För ett tag sedan förlorade jag min bästa vän. Hon var en sån där som alla borde ha. Vi var galet lika varandra. Kom bra överens och allt det där. Ja, nu är vi inte vänner längre. Varför kan jag inte svara på. Den lotten faller på henne. Det tog hårt att förlora henne. Men jag kan ärligt säga (utan att ljuga för varken er eller mig själv) att jag har glömt det nu. Allt. Smärtan. Och all skit. Det enda jag kommer ihåg är våra fina stunder ihop. Jag anser att det är så det ska vara. Hoppas bara att hon minns mig på samma sätt. Tänker inte snacka skit om henne. Det är ingen människa värd. Jag saknar dig! 

Självklart har jag bästa vänner. Det går inte att komma ifrån. Vänner som ställer upp och finns där dygnet runt. Och som jag ställer upp för. Tänker inte, och behöver inte, namnge några. Dom som vet med sig att dom ställer upp får ta åt sig. Ni andra, ta åt er ni också, för ni är någon annans bästa vän, det är jag säker på! 

Jag är evigt tacksam för allt ni någonsin gjort för mig, det ska ni veta. Hoppas allt går bra i framtiden. Förhoppningsvis får jag dela den med er, men i vissa fall blir det inte så. Då kliver jag tillbaka och låter livet ha sin gång. Ta hand om er vänskap, den är det viktigaste ni någonsin kommer äga. Vänta inte tills ni förlorat den med att inse det, för då kan det vara för sent. Ni talar med någon som har erfarenhet på den punkten..