det var evighets sekunder, tre korta andetag
Jag har en kompis. Hon heter Amanda. Från Luleå. 19 år (inte alls viktig fakta)! Amanda har inte lyckats med något roligt sen vi började skolan. Näpp. Men hon är en bra vän för det.
Amanda kan vara den i särklass långsammaste människan jag känner. I tisdags skulle vi få vänta på henne i 45 minuter. 2700 sekunder. Dessa 45 minuter förlängdes till 150. Alltså 9000 sekunder. Fattar ni, + 6300 sekunder. Ungefär så snabb är hon.
Vi brukar (bakom hennes rygg) kalla henne Amanda the math God. Det tycker jag hon förtjänar att veta nu när hon sitter och sliter med matten och vill ge upp. Hon är den smartaste av oss. Tentan kommer gå bra. Men det förstår hon inte själv. Snart så. Fattar hon också. Hon är långsam, sa jag det?
Inatt drömde jag om Amanda. Men det vet hon inte om. Inte än. Det får hon läsa nu. Haha. Det var ingen rolig dröm. Inget fint över den. Eller ja, för mig var det. Jag räddade henne, efter det att jag försökt döda henne. Generöst, tycker jag. Först stack jag en gigantisk tältpinne genom bröstkorgen på henne, sen drog jag ut den. Nobelt. Vaknade efter drömmen. Kunde inte somna om. Förlåt Amanda.
signar ut.
Kommentarer
Postat av: Amanda
HAHAHAHAHA! Gud vad gulligt av dig att rädda mig, efter alla förseningar dessutom;) Men det värmde faktiskt. Jag fick ork till att fortsätta nöta!
Trackback
