it's hardcore, honey
Det kliar i mina skrivfingrar. Inte nödvändigtvis bloggfingrarna. Men jag behöver skriva. Påstår man sig ha en blogg är det väl lika bra att skriva där, kan jag tycka.
Igår morse skulle jag gå till skolan. Ja, vad är det för konstigt med det? Det ska jag berätta för er! Öppnade dörren och blev i vanlig ordning såhär års mött av kylan. Men längst ner i trappen mötte något annat mig. En fybent varelse. Rätt liten. Rufsig. Storögd. Kan spinna. En katt. Såklart. Min vanliga tur. Nej, det där monstret skulle inte få orsaka frånvaro i skolan för mig. Jag spände ut bröstet. Suddade ut all rädsa jag kan ha haft i ansiktet. Puffade upp jackan lite för att se större ut. Satt foten tungt i backen för att leva om. Ohja, katten skulle bort. Något sa mig att katten nog var betydligt mer rädd för mig än jag var för den. Ärligt var jag nog mer rädd för mig själv än för den lilla oskyldiga katten. Jag hade trots detta full koll på den. Och den på mig. Vi utväxlade några blickar (okej, jättemånga. Min nervositet maxade) medan jag låste upp cykeln. Jag svingade mig upp på min svarta hingst och trampade iväg. Katten lever nu sitt liv. Och jag lever mitt. Fruktar att vi möts igen. Men det står iallafall 1-0 till mig. IT's ON!
signar ut.
Igår morse skulle jag gå till skolan. Ja, vad är det för konstigt med det? Det ska jag berätta för er! Öppnade dörren och blev i vanlig ordning såhär års mött av kylan. Men längst ner i trappen mötte något annat mig. En fybent varelse. Rätt liten. Rufsig. Storögd. Kan spinna. En katt. Såklart. Min vanliga tur. Nej, det där monstret skulle inte få orsaka frånvaro i skolan för mig. Jag spände ut bröstet. Suddade ut all rädsa jag kan ha haft i ansiktet. Puffade upp jackan lite för att se större ut. Satt foten tungt i backen för att leva om. Ohja, katten skulle bort. Något sa mig att katten nog var betydligt mer rädd för mig än jag var för den. Ärligt var jag nog mer rädd för mig själv än för den lilla oskyldiga katten. Jag hade trots detta full koll på den. Och den på mig. Vi utväxlade några blickar (okej, jättemånga. Min nervositet maxade) medan jag låste upp cykeln. Jag svingade mig upp på min svarta hingst och trampade iväg. Katten lever nu sitt liv. Och jag lever mitt. Fruktar att vi möts igen. Men det står iallafall 1-0 till mig. IT's ON!
signar ut.
Kommentarer
Postat av: Miriam
vad hade den lilla stackarn gjort dig :P Katter kan faktiskt vara väldigt trevliga! ;) Men good for you att inte katten vann detta manliga spel ;)
Postat av: Miriam
vad hade den lilla stackarn gjort dig :P Katter kan faktiskt vara väldigt trevliga! ;) Men good for you att inte katten vann detta manliga spel ;)
Postat av: Miriam
haha ^^ om du inte orkar läsa så skiter du i de ;)
btw så skriv int du heller så korta ^^
Postat av: ida
haha härligt kattmöte du fick ;) du de är lugnt, jag tog den från google så ^^
joo de borde nog gå :) i call you!
Trackback
