tjejensomkanmenintevill

Jag vaknade med våta kinder och klibbig kropp imorse. Det är lite töntigt. Jag drömde att någon annans pappa dog (nämner inga namn), men i drömmen var han faktiskt min pappa också, till mitt försvar. Det var en ytterst bisarr dröm. I vanlig ordning. Upptäckte också en intressant sak. Vill man inte duscha när man vaknar ska man inte ligga och omfamna Herbert i ett krampaktigt grepp hela natten. Det blev varmt. Riktigt riktigt klibbigt. Men ack så mysigt. Jag har nog aldrig hållit så hårt i något. Kändes lite som om någon försökte slita honom ifrån mig och jag höll emot. Han är min! Eh, det har varit en tuff natt.

Förutom att kramas med Herbert finns det en sak till jag tycker lite extra bra om: SMS. Och nej, nu pratar jag inte om vanliga sms. Utan sånna där puttinuttgulliga där det står nått oerhört fint om en. Man vet inte vad man ska svara, för det blir ändå inte lika fint som det man just läste. Helst blir man lite tårögd för att det är så rörande. Eller så gör man som mig; börjar grina. Krokodiltårar. För jag fick nämligen ett sånt meddelande igår. Innan jag hann hejda mig sprutade tårar åt alla håll. Jag har blivit så himla känslig på sistone. Haha. Alla måste älska sånna här sms, eller hur? Ska vi inte säga att vi skickar fler? Alla förtjänar att höra hur bra dom är. Det skadar er inte. Jag tänker göra det. Försöka sprida mer glädje!

Oj, en massa tårar blev det här, ser jag. Tur att det inte är sorgliga tårar. Drömmen klassas inte som sorglig, för jag kunde inte påverka den. Så det så. Skicka iväg ett sms nu. Till någon ni tycker förgyller era dagar. Gärna till mig. För jag älskar det. Hoho. Ni måste bara få det att verka spontant, okej? Inte som om jag tvingat er eller så. Vet ni? Det behöver inte ens vara ett sms. Förmedla det bara. Starta en blogg där ni skriver ett inlägg om alla som är värd det. Hade jag haft ork hade jag gjort det. En får räcka.

signar ut.