I keep on running, keep on running and nothing works
Idag skulle bli dagen jag debuterade i division 2. Idag skulle bli dagen då jag dessutom lyckades göra en bra match. Idag skulle bli dagen då vi vann över Vråken. Idag skulle bli dagen. Idag blev dagen då jag debuterade i division 2. Idag blev dagen då jag stukade foten efter 2 minuter på plan. Idag blev inte dagen då vi vann över Vråken.
Jag vet inte vad som är större besvikelse: förlusten eller stukningen. Jo förresten, det vet jag visst. Det sistnämnda. Jag skulle ju visa att jag kan. Att jag platsar i den divisionen. Typiskt mig att passa på att skada mig då. Och inte heller gjorde jag det på ett coolt sätt (som att typ ha slagits med en alligator). Nej, jag snubblade över domaren. Snubblade. Och stukade foten. Efter 2 minuter. Jag kan inte sluta förbanna mig själv. Varför jag väljer det är att alla andra 9 spelare som inte klantade sig spelade bra och förtjänade att vinna. En sak kan jag lova er: nästa gång jag får chansen kommer jag att ta vara på den lite bättre. Mycket bättre. Tills dess ska jag rehabilitera och träna stenhårt. Jag förtjänar det. SKA VISA DET!
signar ut.
