tjejensomkanmenintevill

Hur mycket jag än älskar Luleå och hur bra jag än trivs så känns Arvidsjaur alltid som hemma. Visst, klanka gärna på det. Att det är en håla. En by. Vad än ni kallar det så är det mitt hem. Jag är stolt över Arvidsjaur. Jag trivdes här. Det känns som en befrielse att komma tillbaka på något sätt. Allt storstadvimmel och stress är som bortblåst. Man kan promenera vart än man ska. Snön ligger tungt på björkkvistarna. Jag lyssnar på Euskefeurat. Ler gör jag också. För jag mår bra. Jag är hemma. Blev dessutom mött av världens charmigaste rödplutt. Jag tänker sällan på att jag saknar honom. Nu inser jag att jag gör det. Mysgubben. Bredvid honom bleknar Herbert.



Jag ska ägna helgen åt att känna mig som hemma. Lite trygghet. Och ja, allt det där. Njut av fredagen och lördagen så mycket att ni har ångest på söndag! Det är mitt budskap.

 En räka på det, så är inlägget komplett!

signar ut.